Lars och Ajla gör Peru

Nu är vi i Cuzco och har upplevt Macchu Pichu och Valle Sagrado. Foton blir det senare, delvis pga att jag glömde kameran i Lima. Dels för att vi sitter pa ett internetcaffe just nu.
Orlando skickade hit kameran, men den hann inte innan besöket till M.P. Dock fick vi lana en analog kamera av en släkting till Orlando, och nagra snälla amerikaner har lovat att maila fler bilder.
Vi kommer även att aterkomma med mer beskrivning när vi har ett tangentbord med färre än 38 olika virusinfektioner pa sig.

I natt klockan 03:45 åker vi till flygplatsen för vidare transport till Cuzco där man bla kan besöka Macchu Picchu (eller hur det nu stavas). Efter det ska vi till Puno och Titicacasjön och över en tur till Bolivia och Cobacabana för att vid hemresan fylla på våra visa med tre nya friska månader.

Idag var vi och tittade efter jacka till mig på det gigantiska centrat Gamarra (nej inte Gomorra). Fantastiskt mycket folk och grejer! Dock inga jackor som inte var för korta i ärmarna samtidigt som de var för stora runt midjan…

En notering som är värd att göras är att det inte bara är kvinnorna här som har stora rumpor, utan även skyltdockorna. Midjorna på skyltdockorna är minimala liksom hemma, medan höftpartierna är väl tilltagna.

Och så blev det helt plötsligt två inlägg samma dag…

Vår lärare, Saúl, pratade idag om subjuntivo (konjunktiv på svenska tror jag). Jag blev förvirrad över det nya tempuset, men nu har jag fattat: Det är alla tempusformer igen fast med ett inslag av exempelvis tvekan, åsikt, önskan, order, förhoppning, förslag, känsla!

För att fatta vad jag upplever kolla in denna länk och låtsas att du lärt dig vänsterkolumnen (indicativo) för en massa verb och tror att du fått grepp om det mesta, och helt plötsligt presenteras högerkolumnen, med nya verbformer i alla tempus. Detta är en lista på böjningar för verbet ser, vilket betyder att vara (ett av två ord för att vara). Vill du prova att “konjungera” andra verb prova exempelvis  comprar - att köpa, beber- att dricka, vilka är regelbundna. Ser är oregelbundet, vilket gör att man måste komma ihåg alla böjningarna…

Eftersom vi hamnat i vardagslunket med skola, läxa, arbeta, så har jag (vi) varit lite dåliga på att skriva inlägg. Jag tänkte dock försöka lista lite intressanta saker som skiljer sig från där hemma.

• Psykologtest är obligatoriskt innan ett körkort kan utfärdas (jag frågade om det var för att se om man var tillräkligt galen för den galna Limatrafiken, men icke).
• Potatis, ris och pasta är helt ok att blanda på en och samma tallrik (jag tror att vi påpekat detta tidigare också, men det är värt att upprepas).
• Om jag handlar och betalar med motsvarande en hundralapp, så kommer det att ta fem minuter att skaffa fram växel, oavsett om det är motsvarande Ica Maxi, eller om det är lokala tobaksaffären.
• Helkaklat betyder kakel i hela lägenheten. På väggarna är det dock endast i köket, badrummet och i vissa fall utanpå huset man kaklar.
• Man flyttar med hjälp av äppelkartonger.
• En tvådagars bakfylla beror på att man fått i sig för lite öl och för mycket vatten.
• Det kostar dubbelt så mycket att åka hem från affären som att åka dit. Att efterfrågan skulle vara större åt ena hållet tycker jag bryter mot ett resonemang liknande Kirchoffs 1:a (eftersom priset gäller hela dygnet).
• Brockoli smakar bra, Burger Kingpommes smakar risigt.
• Akademisk kvart för en lärare här är max 45 min.
• Glada hundar springer herrelösa, arga hundar har koppel.
• Apotek med gratis hemkörning saknas i Sverige (Pizza, kyckling, gas och medecin är de saker som levereras mha motorcykel)

Eftersom det är slutexamen imorgon för andra omgången spanska så ska jag gå och plugga lite nu!

Vi har skrivit om mycket men ändå inte fått med ett par rader om familjen vi bor hos. Väldigt orättvist, speciellt med tanke på hur snälla de är. Så här kommer en liten beskrivning:

Zaida och Orlando är mamman och pappan i familjen, strax över 30 båda två. Familjens två barn heter Andrea och Said (ni kanske redan har klurat ut detta), de är 14 resp. 4 år gamla. Sist men inte minst har vi abuela (mormor på spanska), ärligt talat vet vi inte vad hon heter, alla kallar henne abuela. Hon bor en bit bort men är hos oss varje dag och lagar mat (väldigt god mat, vi blir jättebortskämda), tvättar och hjälper till att se efter barnen. Detta eftersom både Zaida och Orlando jobbar väldigt mycket och nu är ju Zaida i Sverige.

Zaida har börjat bo in sig i Sverige, håller på att lära sig svenska för fullt. Blev lite förvånad över att allt i centrala Stockholm var stängt en söndagkväll då affärerna här har öppet till tio. Vi saknar henne jättmycket allihoppa.

Muchos abrazos till er alla

Eftersom vi på torsdagkvällen fick reda på att fredagen var fri från undervisning togs ett snabbt beslut att helgen skulle användas till att besöka Sierran. För er som inte är bevandrade i sydamerikansk geografi, så är Peru indelat i tre klimatzoner, kusten - la costa, höglandet - la Sierra och djungeln -La Selva. På fredagmorgonen tog vi bussen till Huaraz som är centralorten i Ancash, provinsen som Orlando är uppväxt i, en resa på åtta timmar. Längs vägen fick vi se hur landskapet transformerades. Så länge vi var nära kusten så är det sandöken överallt utom i anslutning till floderna som rinner ner från anderna. Sen följde vi en flodfåra upp i bergen och när vi nått ett par tusen meter så ändrades vegetationen radikalt. Det som växer mest på dena höjd är små buskar och (för tillfället?) gulnat gräs. Det som odlas är olika typer av majs.

Väl i Huaraz följde vi Lonely Planets råd när det gällde mat och boende och resultatet var varierat. Den franska pizzerian serverade smaskiga pizzor (det är väl svårt att misslyckas med utfodringen av några som just åkt buss i åtta timmar), men till priser 50% högre än vad som listats i boken. Boendet var trevligt dock. Säng i sovsal för 25kr per person inklusive frukost. Vi kände oss lite udda som inte var israeler som de övriga på stället. Ägaren Teo berättade att det var i runda slängar 80 procent israeler som bodde där.

Ett par höghöjdsiaktagelser: När det säger plopp-klonk-klonk-klonk 3000 meter över havet så är det rollon-kulan i deodoranten som studsar iväg över badrumsgolvet. Chipspåsen växer markant längs resan upp i bergen. Man blir ytterst anfådd även av små fysiska ansträngningar (detta verkar dock inte gälla försäljarna som var imponerande ihärdiga). 

Vi åkte på turisttur till en sjö som hette Llanganuco högt upp i bergen (ca 4000 möh) med stopp i pitoreska byar och ett större stopp i det som en gång var staden Yungay. 1970  frigjorde en jordbävning 10 000 ton is och sten som föll ner i ovan nämnda sjö vilket skapade en störtflod som begravde staden i ett täcke av jord och sten på ca 12 meter.  Det enda som klarade sig var en högt placerad jesusstaty, vilket antingen måste ha stärk den katolska kyrkan i området, eller lyft upp en del existensiella frågor när många tusen månniskor just dött. Vi var de enda ickeperuanerna på turen, och det var bra att vi åkte nu och inte tidigare för guiden pratade enbart spanska.

Hemåt bar det natten mellan lördag och söndag och sova var vad vi tänkt göra. Dock tyckte chauffören att tidsbesparing var högre prioriterat än bekvämlighet, så inte mycket sömn men vi anlände i Lima en timme och trekvart tidigare än planerat.

En drös bilder från utflykten är på väg upp och notera kulglassen. 8 kulor för en tia. Självklart fick vi lov att köpa varsin… Det som blev över, vilket var ganska mycket, donerade vi till hungriga tiggande barn på torget.

Idag åkte Zaida till Sverige och vi var en hel samling som vinkade av henne på flygplatsen. Alla är vi lite oroliga för hur det ska gå, men självklart hoppas vi på det bästa. Extra tungt var avskedet för Andrea och Said som på obestämd tid inte kommer att få träffa sin mamma. Även om det säkert kommer att ordna sig med allt, så känns det just nu bara så jävla orättvist att världen är så skev. Det är inte rätt att en mamma måste lämna familjen för att kunna arbeta ihop pengar till barnans skolgång. Någon annan dag kan jag kanske vända på myntet och se det som en möjlighet för Zaida att få nya erfarenheter, men nu känns det bara fel.

Just nu sitter Zaida i planet mitt över Atlanten. På väg mot ett nytt land som förhoppningsvis kommer att ta emot henne väl. Jag vill tro att Sverige kommer att möta henne med öppna armar, men höstmörkret och kylan kommer tidigt. En liten tröst är att vi utrustat henne med Ajlas mobiltelefon och att IP-telefonen är uppe, så att vi förhoppningsvis kan prata med henne imorgon eftermiddag (natten mot söndag svensk tid).

Idag på eftermiddagen sken solen och det kändes riktigt varmt i luften! Jag och Ajla tog en promenad och fixade passfoton till passerkortet till universitetsområdet (kostade knappt 25kr var för åtta kort med 5-minutersframkallning). Hittills har vi kommit in på universitetsområdet med hjälp av våra blonda kalufser, vilka har bekräftat att vårt ärende varit Espanol por exranjeros…

Vi köpte oss en ordentlig glass och delade på i solskenet, está muy bien, trots att peruanska galssbolaget, liksom alla andra lyckade peruanska mattillverkare, numera ägs av Nestlé, vilka troligen köpt dem till reapris. Ursäkta den något tyska meningsbyggnaden. Priset för en glass är dock facilt, 2 - 7 kr, och en fika med två Frugo (motsvarar Pago) och två enorma bitar kaka för 14 kr är inte heller fel. Ett glas färskpressad apelsinjuice kostar 4 kr (på ett kafé). Jag tror att jag skrev att det kostar ungefär samma här i Peru, men som ni ser så gäller det bara importjox. Allt lokalt är tokbilligt. Ajla är ju lite primadonna som ni vet och hon kunde äntligen ha råd med lite fransk manikyr: dålig: 17 kr; lyxig och bra: 45kr. En klippning går på ca 10-15 kr. 10 nybakta bröd på bageriet (helt fria från fibrer) kostar 2,50 kr.

Spanskan går bra, men det tufft med 5 timmar spanska, visserligen med en halvtimme rast på mitten men ändå. Just nu tränar vi på olika former av dåtid. I spanskan motsvaras svenskans imperfekt av två olika former, vilka är lite svåra att hålla isär. Om jag berättar om hunden jag slog ihjäl, alltså att den är ett helt avslutat kapitel, så är det en form, men om jag sålde hunden så den fortfarande är lite aktuell, så talar jag om den med den andra formen. Hur jag berättar vad vi gjorde i skolan igår har jag inte riktigt klurat ut ur ovanstående exempel. Läraren lever fortfarande, men gårdagens lektion är ju definitivt avslutad.

Dagens läxa var att till imorgon skriva sin egen biografi och en biorafi över någon i familjen vi bor hos. Ajla är redan klar med sin biografi, men jag har inte ens börjat. Jag borde nog göra något åt det.

Maten i Peru har tagit influenser från många andra kulturer men det verkar som det franska köket uteblev. Det närmsta vi har kommit franska såser är majonäs och eftersom den erbjuds tillsammans med ketchup och senap misstänker vi starkt att det inte är fransmännen utan amerikanarna som har tagit hit den. Som sås till allt möjligt får vi endast ketchup, senap och majonäs. Visst finns det såser här, men inte på samma sätt som hemma. Nån dag snart ska vi laga köttbullar, potatismos och gräddsås.

Middag idag: Pasta med kött, paprika och lök, nästan obefintligt med sås.

 Igår hade universitet stängt eftersom det var klämdag (Santa Rosa dagen var ju i torsdags) men vi hade föreläsning. Väldigt bra kan man tycka, men vi fick en ny lärare så att det hela blev rätt så förvirrat. Förhoppningsvis kommer den andra läraren  tillbaka på måndag. Men vi kämpar på med spanskan, just nu är vi lite förvirrade men hoppas på att det släpper snart (och att jag slutar försöka prata bosniska med folk här).

En liten iakttagelse: utanför oss har en man borrat och hackat i en plamstubbe. Varför, kunde vi inte förstå tills vi såg en likadan stubbe fast med blommor i. Kan meddela att nu har även vår stubbe blivit uppgraderad till blommlåda.

I ca 2 veckor kommer vi att intensivstudera spanska på San Marcos. Vi har undervisning varje dag från 8 - 13 och sen hemläxa. I tisdags var det prov för att se vilken grupp man skulle tillhöra, men jag och Ajla missade det (vi skulle ju gå en annan kurs som skulle ha startat den 8:e september), så vi blev insatta i den svåra gruppen. Det är vi två och två tjejer som är färska ut ut gymnasiet med tre år spanska bakom sig. Jag känner mig lite i underläge med tre veckors spanskerfarenhet. Dock renderar läget i attacksnabb inlärning, endast med en lätt bismak av ångest.

Idag är det dock ledigt eftersom det är Santa Rosa de Lima-dagen. Vi borde skaffa lite egna helgon som kan ge ledighet i Sverige också.

Vi var på besök på en fosforfabrik igår. Jag tror att arbetarskyddstyrelsen skulle ha ett och annat att klaga på, men de som jobbade där verkar ha koll på läget. Lite som att vi i Sverige, till skillnad från de i EE.UU, inte måste skriva ut att kaffet är varmt; man får väl ha lite självbevarelsedrift…